Protesterna i Iran är inget efterskalv till valet. Det
är en omfattande protest mot en barbarisk regim. Det iranska
folket måste få stöd för att bli av med denna cancersvulst,
skriver Afsaneh Vahdat.
Iranskakar! Upproret är på väg att utvecklas
till en ny folklig revolution. Flera miljoner människor har varit
ute på gator och torg och protesterat i flera dygn.
Demonstrationerna fortsätter trots att regimgardet och deras
militära elitförband riktar hårda hot mot demonstranterna. I
lördags drabbade tusentals demonstranter samman med kravallpolis
och paramilitära styrkor. Vad som händer i Iran är inget
efterskalv till presidentvalet, utan en omfattande protest mot en
totalitär, barbarisk regim som har förtryckt, diskriminerat,
pryglat, avrättat och stenat folk till döds. En kvinnofientlig
regim som har utfört det värsta kvinnoförtrycket i modern tid. Ett
valfusk kan inte få ut miljoner människor i flera dygn.
Alla fyra kandidaterna i valet är regimmedlemar och anhängare av
systemet. Mousavi var premiärminister 1981–1989, alltså under den
islamiska republikens mörkaste tid. Tusentals oliktänkande,
studenter och politiska fångar avrättades då utan någon domstol
och utan att få tillgång till en advokat. Att kalla honom för
oppositionell och reformvänlig är som att hjälpa mördarna att
fortsätta förtrycka folket.
I Europa är man rädd för en radikal vänsterinriktad förändring av
landet. Därför vill man kalla Mir Hossein Mousavi ”reformvänlig”
och gör samma misstag som man gjorde 1997 under Khatamis
valkampanj – en annan ”reformvänlig” presidentkandidat, enligt
väst. Västvärlden var så förtjusta i honom att de kallade honom
för en reformkandidat som ska rädd Iran. Under hans
presidentperiod, 1997- 2005, förekom tortyr, piskning, amputering,
stening och avrättningar av barn. Två barn, en 13-årig flicka och
hennes bror dömdes till stening under den perioden.
Nu under oroligheterna får inga journalister vara kvar i landet.
Regimens president Mahmod Ahmadinejad uppmanar väst att inte lägga
sig i ”Irans angelägenheter”, så att han fritt kan skjuta och döda
demonstranterna. Regimens högsta ledare hotar inför världen folket
med att ”man beslutsamt kommer agera mot olagliga
demonstrationer”. Antalet beskjutna och döda stiger hela tiden och
världen blundar.
Ungdomar skickar hela tiden bilder över internet för att
uppmärksamma världen på situationen och våldet i landet. De
behöver stöd och hjälp utifrån. Iran blöder, ungdomar skjuts ihjäl
på gator, men kommentarerna från västvärlden är fortfarande
knappast till stöd för folket. Väst fortsätter att krama den
brutala och totalitära regimen. Det räcker inte med att
statsminister Fredrik Reinfeldt är oroad för upptrappning av
våldet i Iran och att Carl Bildt fördömer regimens agerade. Varför
är alla politiska partier tysta om folkmordet? Det iranska folket
måste få stöd för att kunna bli av med denna cancersvulst. Den
svenska regeringen bör i stället agera på samma sätt som man
gjorde mot apartheidregimen i Sydafrika.
