Ingwar Åhman-Eklunds anförande på konferensen den 27 februari 2008 i ABF-huset

inför 100-års jubileet av kvinnodagen och till försvar för den globala kvinnans rättigheter.

Bygg en svensk paraplyrörelse mot politisk islam och annan förtryckande fundamentalism!

Vägra att bli kallad islamofob när du bekämpar kvinnoförtryck.

Jag är för yttrandefrihet, demokrati och ett sekulärt samhälle – och mot religiös fundamentalism och förtryck av kvinnor. Jag är mot politisk islam!

Men…aldrig trodde jag i min vildaste fantasi för en del år sedan att man en dag skulle bli misstänkt för att lida av en fobi – en fobi – en patologisk störning om man försvarade utsatta kvinnors rättigheter och det sekulära samhället. Och detta framförallt från s.k intellektuella s.k. progressiva (?) personer på politikens vänsterflygel.

Men så har det blivit i Sverige idag! Oroande och otillständigt. Det måste vi göra något åt!

När man angriper den avskyvärda hederskulturen och när man protesterar mot att kvinnor stenas till döds i muslimska länder så misstänkliggörs man av vissa intellektuella och media. Man anses lida av en fobi – islamofobi!

Visst! Det finns generaliserande och rasistiska åsikter i Sverige som är emot i stort sett alla de personer som kommit hit - men det makabra är att dessa rasister ofta i grunden har liknande åsikter som islamisterna. Och .. islamisterna vill få alla som kommit hit från den muslimska kultursfären att vara eller bli fundamentalister. Högerpopulisterna vill få svenska folket att tro att de allra flesta i Sverige från den muslimska kulturen är praktiserande ortodoxa eller extrema islamististiska muslimer – trots att de allra flesta i likhet med ex-muslimerna  är sekulära eller enbart kulturella muslimer – som ytterst vanliga svenskar som går i kyrkan till advent och firar jul med Kalle Anka och Karl Bertil Jonsson.

Men varför buntas man då ihop med rasister och socialt konservativa –som står  islamisterna nära?– Varför beskylls man då för att lida av islamofobi när man vill uppmärksamma samhället och medborgarna på de övergrepp som det politiska och ortodoxa islam utsätter kvinnor för.

Det är för att fakta är så besvärande. Det är ett gammalt klassigt retoriskt knep – ofta använt av diktaturer och andra auktoritära regimer. När argumenten tryter och när fakta är obekväma så tar man som en desperat åtgärd till knepet att förklara sin motståndare för mindre vetande, reaktionär, sinnessjuk och knäpp i huvudet. Vissa diktaturregimer ser även till att låsa in sina motståndare på sinnessjukhus när de inte kan klara av en öppen debatt med dem baserad på sanna fakta.

Det är dags att utrota begreppet och glåpordet Islamofobi. Det som kallas för islamofobi  rör sig antingen sig om rasism i klassisk mening och bör då benämnas rasism eller om ett positivt och nödvändigt motstånd mot kvinnoförtryck och andra förtryckande sedvänjor. Det är motståndet mot kvinnoförtryck och förtryckande religiösa regelverk och sedvänjor som jag står för.

Vi som slåss för kvinnans rättigheter och för en sekulär demokrati ska inte ta emot glåpord om islamofobi. Vi ska vara stolta över att vi vågar stå upp för utsatta och pinade medmänniskor.

Vi ska aldrig gå med på att jämföras med rasister – som dessutom står islamisterna mycket närmare än de är medvetna om  - eller vill veta av.

Vi ska känna oss stolta över att bli kallade islamofober när vi försvarar utsatta kvinnor och angriper fundamentalism. Då kan man så småningom inte använda detta glåpord mot oss utan tvingas att debattera fakta i en saklig debatt grundad på verkliga händelser. Då kommer vi att kunna erövra problemformuleringsprivilegiet i denna fråga. T om göra det politiskt korrekt att fördöma kvinnoförnedrande religioner. Ett viktigt steg mot en verkligt demokratisk dialog.

Det finns ett antal vänsteraktivister och vänsterdebattörer här i landet som gör ett hyfsat  motstånd mot nazister och Sverigedemokrater men när det gäller frågor som berör islam så

försvarar dom eller försöker förringa eller förklara bort övergrepp mot kvinnor och tar ställning för Hizbollah och Hamas. Ja dom ser t om Hamas och Hizbollah som befrielse-rörelser.

När det gäller frågor som har med islam och Mellersta Östern att göra så försvarar dom regimer och rörelser som är totalitära och motståndare till demokrati och jämställdhet.

Jag känner vänsterintellektuella som försvarade de Röda Khmererna och Mao på 70-talet.

När jag träffar dom idag och påminner dom om detta så ser jag att dom flesta skäms  

-även om en del av dom försöker prata bort det. Då var det politisk korrekt att försvara de röda Khmererna – nu är det politiskt korrekt att kalla motståndare mot kvinnoförtryck för Islamofober.

Media lyfter också hela tiden fram företrädare för en utövande och fundamentalistisk islam.

Den allra största gruppen från den muslimska kulturen. De sekulära ex-muslimerna och de icke utövande enbart kulturella muslimerna får nästan aldrig komma fram i media. Dom är väl inte lika exotiska och spännande. Av en halv miljon personer i Sverige från den muslimska delen av världen är enligt beräkningar 4 av 5 inte alls utövande muslimer något som både Sverigedemokrater, islamister och vurmvänsterdebattörer inte vill se. Det är vurmvänstern, Sverigedemokraterna och islamisterna som blåser upp antalet och skapar motsättningar. Inte vi som försvarar demokratin och det sekulära samhället.

Ska vi kunna bygga ett gott och demokratiskt Sverige så måste vi se till att alla sekulära och demokratiska krafter förenas över alla gränser. Alla de många människor som är födda i Sverige och i Mellersta östern och andra länder och som lever vanliga rika liv som inte styrs av religiös fundamentalism och medeltida fördomar.

Vi måste bygga upp en stark rörelse i Sverige som gör motstånd mot och på sikt befriar alla kvinnor i Sverige från religiöst förtryck och Sverige från risken att få demokratin naggad i kanten av fundamentalister och våldsverkare. En stark rörelse för yttrandefrihet och en frihet för alla individer att själva få välja livsåskådning oavsett föräldrarnas eller släktens bakgrund och tro. En rörelse som tar avstånd från en kulturrelativism som förkväver enskilda människors egna försök till livsval.

Ett glädjande exempel är det så kallade Euston-manifestet i Storbritannien som är en samlingsplats för diverse progressiva människor som tar ställning mot den totalitära islamismen och de delar av samhället som lierar sig med denna. Något liknande behövs även i Sverige. En paraplyorganisation för alla oss som på olika sätt för samma kamp mot en totalitär politisk islam.

Låt oss allesammans tillsammans hylla 100-år jubileumet av kvinnodagen genom att tillsammans mötas i  ett motstånd mot könsapartheid och i ett stöd för kvinnokampen i mellanöstern, och i Sverige ja i hela världen. Försvara den globala kvinnans möjligheter.

Ingwar Åhman-Eklund

Humanisterna Stockholm

Ordförande

startsidan