|
Världen efter 11
september
Del 3: Politiska islams slut
Utanför dagens två motsatta reaktionära
poler - USA:s och de västliga regeringarnas militarism på ena sidan
och politiska islams och islamiska terrorgruppers läger på den andra
- kännetecknas det rådande klimatet för världens människovänner och
fredsvänner av oro och ångest. Det är ett förtvivlans klimat. Var
och en ängslas för den alltmer försämrade situationen -
upptrappningen av en vansinnig terroristtävlan, där hundratusentals
oskyldiga afghaner dödas eller flyr för sina liv, kemiska och
biologiska attacker i väst, ett politiskt utbrott i Pakistan,
"intelligenta" atombomber kommer i händerna på politiska äventyrare,
religiösa fanatiker och internationella brottslingar, "USA:s nya
krig" och en ny fas av global åderlåtning i en omfattning som bara
USA har varit och är kapabel till.
Slagorden och protesterna från världens
anständiga människor har huvudsakligen fokuserats på att bevara
status quo (stoppa USA:s attack mot Afghanistan eller återvända till
situationen före 11 september). Detta är en mänsklighet som inte
hyser något hopp om en bättre framtid. På sin höjd manar den till
lugn. Den önskar undvika bomber, krig och våld. En mänsklighet som
trots sin naiva, duperade och fogliga dagliga framtoning känner till
den brutala och avskyvärda naturen hos de monster som har gett sig
in på detta krig - politiska islam och USA-militarismen. En
mänsklighet som helt enkelt vill undvika nästa katastrof till varje
pris. Den dominerande politiken inom det breda spektrum av krafter
som motsätter sig kriget (och detta inkluderar kvarlevor av
marginella vänstergrupper i Europa, vilka före 11 september inte
ville gå med på något mindre än en "världsrevolution"), är att
uppmana till lugn, försöka stoppa de aktuella trenderna och
återvända till före 11 september. Pacifism är den dominerande
tendensen inom motståndsrörelsen. Och detta är en extremt skadlig
politik, som inte bara misslyckas med att undvika nästa katastrofer
och dess konsekvenser, utan i själva verket garanterar att de kommer
att äga rum.
Den pacifistiska politiken och
koncentrationen på den militära och väpnade aspekten av
konfrontationen och det påföljande fysiska våldet skadar i själva
verket, eftersom det orsakar politiskt paralyserande av folket.
Förutsättningen för att hindra denna terroristtävlan och denna våg
av explosioner, förstörelse och massmord, som de har i beredskap åt
oss, är folkens ingripande i Europa, USA, Mellanöstern och den så
kallade tredje världen i de verkliga politiska processerna bakom
dessa händelser - ett deltagande baserat på ett aktivt och positivt
program. Om det inträffar, behöver inte framtiden bli så dyster.
Det är nödvändigt att gräva fram dessa
politiska trender och fakta från krigspropagandans rasmassor.
Bakom den officiella
propagandan: Terrorism och politisk islam
Jag tror inte att någon, inte ens inom
USA:s krigsmakt, tror på historien om att illdådet 11 september
utfördes av en fanatisk grupp som tog order från någon kallade Usama
Bin Ladin i Afghanistan, som hyser en personlig och blind
fientlighet mot USA, "demokratin" och den amerikanska "livsstilen".
Västliga medier insisterar på att denna händelse inte var "muslimers
verk" och inte har uppstått ur "koranens läror". Garvade
journalister är noga med att inte referera till Israel och den
palestinska frågan. De säger att ett sammankopplande av den
palestinska frågan med denna terroristattack skulle betyda
erkännandet av att denna handling kraftigt har bidragit till att få
väst att uppmärksamma den palestinska frågan. Följaktligen visar de
oss på bin Ladin och Afghanistan i stället för politisk islam och
Israel. USA:s krig mot talibanerna i Afghanistan är en viktig
händelse med långvariga följder för regionen och världen. Detta krig
kommer definitivt att påverka framtiden för politisk islam och även
den palestinska frågan. Det har dock inget att göra med infångandet
och bestraffandet av förövarna av 11 september och kommer även att
öka möjligheten av terroristhandlingar mot väst. (Jag ska återkomma
till denna fråga).
Islamistisk terrorism är ett faktum i vår
tid. Denna terrorism är en av hörnpelarna för politisk islams
strategi. Politisk islam är en reaktionär regional och nu global
rörelse, som närs av väst och Israels historiska orättfärdighet mot
araber och särskilt Palestinas folk. Palestiniernas statslöshet och
Israels och dess västliga allierades förtryck av det palestinska
folket är en huvudkälla för hatet mot väst och USA i Mellanöstern.
Ännu viktigare är att den palestinska frågan och USA:s och västs
oavbrutna orubbliga stöd till Israel mot araberna både under och
efter det kalla kriget har skapat en väldig ekonomisk, kulturell och
psykologisk spricka mellan folken i Mellanöstern och i väst. Men
möjligheten för politisk islam att skifta från att vara i
marginalerna i Mellanösterns samhällen till att bli huvudströmningen
och tjäna på detta missnöje i sin strävan efter politisk makt beror
helt på väst och USA. Politisk islam som en kriminell rörelse med en
utbredd maktbas är en skapelse av väst och USA. De har skapat detta
monster och lössläppt det mot Mellanösterns folk och nu mot hela
världen. Politisk islam var västs verktyg under det kalla kriget mot
Sovjetunionen samt mot de framväxande arbetar- och vänsterrörelserna
och revolutionerna i många länder i regionen. Det var ett medel för
att hindra vänstern från att ta makten i regionen sedan de
nationalistiska regeringarna hamnat i en återvändsgränd under 70-
och 80-talen. Den palestinska frågan och existensen av islamiska
regeringar i Mellanöstern är hörnpelarna och grundvalarna för
islamisk terrorism. Varje folklig progressiv och aktiv politik måste
utgå från själva denna punkt:
1) Lösandet av den palestinska frågan.
Detta historiska problem måste lösas. Det palestinska folket måste
ha sin egen självständiga stat. Vi måste tvinga de västliga
regeringarna och USA att avsluta sitt ensidiga stöd för Israel.
Israel måste tvingas acceptera fred och palestinsk självständighet.
Lösningen av den palestinska frågan är det viktigaste elementet för
att konfrontera politisk islam och islamisk terrorism och är en av
huvudaspekterna för ett progressivt och aktivt program i den
aktuella situationen.
2) Väst måste sluta med sitt reaktionära
stöd till islamiska och bakåtsträvande regeringar och olika partier
inom den islamiska rörelsen i Mellanöstern. Utan västlig uppbackning
skulle den islamiska regimen i Iran inte ha kommit till makten eller
stannat kvar vid makten. Utan västs stöd skulle diverse shejker i
Saudiarabien och stora och små emirat inte ha vidmakthållit sitt
brutala och reaktionära styre och sitt system av slaveri. Utan västs
stöd skulle både talibanerna och de föregående grupperna av muslimsk
Mujahedin inte kunnat föra in Afghanistan i en kolossal mänsklig
tragedi. Om västs militära, diplomatiska och politiska stöd till
islamiska rörelser skulle upphöra, skulle folken i regionen snabbt
störta dessa regeringar. Kravet på att störta islamiska regeringar
och förhindra mygel mellan västliga regeringar och USA och dessa
reaktionära regeringar måste bli en annan viktig aspekt av varje
progressiv och folklig rörelses antiterroristiska plattform.
3) De ekonomiska sanktionerna mot folket
i Irak måste upphöra. Det irakiska folkets lidande har blivit till
den andra palestinska frågan i medvetandet hos regionens folk. Det
är ett levande bevis på västlig och USA-terrorism i Mellanöstern. De
ekonomiska sanktionerna har hjälpt till att låta den reaktionära
irakiska regeringen bestå och tränga tillbaka Iraks folk från
politik till daglig kamp för fysisk överlevnad. Kampen för ett slut
på de ekonomiska sanktionerna mot Irak är ett annat vitalt element i
en progressiv plattform mot islamisk terrorism.
4) Vi måste aktivt försvara sekularismen
i muslimbebodda länder och i islamiska och islamhärjade
sammanslutningar i själva västländerna. Den skamliga idén om
kulturrelativism (att utelämna människor på nåd och onåd till "deras
egen kultur") samt den systematiska och teoretiserade uraktlåtenhet
att försvara människors, särskilt kvinnors, medborgerliga och
mänskliga rättigheter i dessa länder och sammanslutningar har gett
fria händer för politisk islam att terrorisera människor och
provocera ungdomen. Universella mänskliga och medborgerliga
rättigheter måste normen och varje kompromiss med religion och
reaktionärt religiöst styre till förfång för mänskliga rättigheter
måste fördömas.
Islamisk terrorism är en realitet.
Terrorismen är inte muslimers verk, utan den är den islamiska
rörelsens officiella politik. Detta är en skenrörelse skapad av väst
i det kalla krigets sammanhang och mitt i en antikommunistisk
konfrontation med arbetare och frihetsälskande i Mellanöstern. Den
är en svag och bräcklig rörelse. Den åtnjuter inte seriöst moraliskt
och politiskt stöd i regionens större länder. Den är i otakt med
regionens samhälleliga verklighet. Utan västs stöd skulle politisk
islam besegras av socialism och sekularism i regionen. I Iran, som
liksom Palestina är en av de huvudscener där politisk islams öde
kommer att beseglas, har politisk islams slut och undergång redan
börjat.
I nästa del
* USA-kriget i regionen, som startade i
Afghanistan, är inte ett krig mot terrorism, eftersom det inte
inriktar sig på något av de nödvändiga villkoren för att bekämpa
terrorism (som jag refererade till innan), utan även förlitar sig på
delar av själva denna islamiska rörelse. Icke dess mindre har USA
enligt min uppfattning gett sig in på en konfrontation med politisk
islam. Detta är en maktkamp. Denna konflikt kommer logiskt sett att
leda till försvagandet av politisk islam. Men målet för väst är inte
att sudda ut politisk islam. Det försöker hellre försvaga den, tämja
den och omforma dess led för att skapa ett nytt jämviktsläge. Kriget
i Afghanistan handlar om att omdefiniera västs relation med politisk
islam. Vi måste bryta ned detta ram och omintetgöra denna nya
reaktionära allians. Vi måste fullfölja vår egen självständiga
politik för att befria regionen från denna reaktionära kraft ännu
mer rigoröst under de nya villkoren.
* Det pacifistiska ställningstagandet ser
inte denna nya konflikt mellan väst och politisk islam, inser inte
dess vikt för Mellanösterns folk, som varit offer för denna
reaktionära rörelse och för framtida politisk utveckling.
Pacifismens anhängare drar sig undan sitt ansvar inför dessa
realiteter. Vi måste framföra vår kritik av denna pacifistiska och
försiktiga ståndpunkt i den folkliga rörelsen mot terrorism och
militarism.
* På grund av denna konfrontations
globala och historiska dimensioner är ideologiska och psykologiska
karaktärsdrag hos människor i dagens värld, särskilt i väst, mycket
annorlunda än under perioden för attacken mot Irak och även den mot
Jugoslavien. Med människors massdeltagande i politik och
medborgarkamp kommer USA-militarismen att gå ur denna konflikt
politiskt försvagad. Med progressiva krafters aktiva ingripande kan
den aktuella konflikten, som i sig själv handlar om sidor av den nya
världsordningen efter Sovjetunionens fall, vändas till en masskritik
av hela detta begrepp, en ny prövning av USA:s supermaktställning
och dess fortsatta militära terrorisering mot omvärlden. Från
frihetens och jämlikhetens synpunkt är detta en mycket viktigare
debatt än den om politisk islams framtid.
Mansoor Hekmat
|
