|
|
Jag såg, med kort varsel, att det
utlystes ett möte med Lars Vilks och flera andra debattörer, arrangerat av
föreningen för ex-muslimer i Sverige. Det är vad man själva kallar sig:
ex-muslimer, dvs människor ur muslimsk bakgrund som dock tagit avstånd
från religion. Icke-religiösa och sekulära muslimer menar man utgör den
stora majoriteten muslimer, men bilden av islam har "kidnappats" av en
liten grupp extremister. Här ett par notiser om mötet:
http://www.exmuslim.net/Sverige/raport/pressk20100607.htm
http://politisktinkorrekt.info/2010/06/07/lars-vilks-inbjuden-av-ex-muslimer-nara-sodermalmsmosken/
Mötet - en presskonferens med debatt - hölls i studieförbundet Sensus
lokaler i Medborgarhuset, som av en händelse inte långt från Södermalms
moské tvärs över Björns trädgård. Jag var nära att inte komma in, för det
var mycket folk (och rummet för mötet var alldeles för litet). "Nej, det
är fullt" sade en dörrvakt, men jag passade på att smita in - utan
protester i alla fall- medan han talade med en annan. Ett halvdussin
uniformerade poliser var närvarande, och minst ett par gubbar med
hörsnäckor (Säpo eller civilpoliser är ett bra tips). Jag fick förstås min
väska genomsökt (rimligt med tanke på en ev hotbild) men mötet gick lugnt
och städat till. Eftersom jag var bland de sista att anlända fick jag nöja
mig med ståplats (någonstans långt bak, nära dörren, om nu någon ser TV-
eller andra bilder; jag hade svart tröja med vitt tryck) men ibland
halvsatte jag mig ned på golvet.
Räknade till minst fem TV-kameror, varav tre stora kameror (bl a från
SVT). Det kan nog dyka upp bilder i TV-nyheter eller debattprogram (men
18-sändningen som just gått var för tidig). Medverkande var:
- Mina Ahadi ordförande för ex-muslimer i tyskland
- Ingwar Åhman-Eklund, ordf HEF/Fritänkarna (HEF = Humanetiska Föreningen)
- Lars Vilks, Konstnär
- Fariborz Pooya, Chair, Council of Ex-Muslims of Britain
Moderator var Afsaneh Vahdat, ordf ex-muslimer i Sverige; dessutom
deltog en persisk tolk och HEF-representanten måste gå tidigt och ersattes
av en Camilla Grete, bloggare och aktiv i hans förening.
Närvarande var ungefär hälften muslimer/ex-muslimer (kraftigt iranskt
inslag, fick jag intryck av) och hälften svenskar (om man nu kan uttrycka
sig så slarvigt). Och utfall mot islamsk intolerans tenderade att få
applåder, varför icke-religiösa ex-muslimer med all sannolikhet var
majoriteten.
Jag kan inte ta upp *allt* som sades men gör några nedslag. Jag tillåter
mig sammanfattande formuleringar som måhända inte är ordagranna, men i
alla fall.
Lars Vilks inledde och sade att hans konstprojekt var något från början
opolitiskt som växt ut. Det är inte så att han "utstuderat" tänkte att "nu
skall jag hitta på något som uppmärksammas och blir kontroversiellt". Det
går inte att tänka så, ty det är närmast slumpartat vilken religiös kritik
som uppmärksammas och vilken som passerar obemärkt. Det görs *massor* av
möjligen hädiska bilder på Muhammed, men det är bara en liten minoritet
som uppmärksammas. I Lars Vilks fall var det så att han gjorde teckningar
till en liten konstutställning - som drogs in - varpå Nerikes Allehanda
skrev om saken år 2007 och återgav en teckning. Då fanns det en liten
grupp mer extrema muslimer i Örebro som bestämde sig för att göra något av
saken. Man kontaktade likasinnade, man kontaktade Iran, osv.
Men man kan inte utgå från att sådant händer. De extrema islamisternas
taktik är att välja ut enstaka specialfall som man koncentrerar sig på.
Hot och påtryckningar i de enstaka fallen skall sedan skrämma alla andra.
Vilks talade också en del om att konst och kritik genom konst måste ses i
rätt kontext. Den kontext hans konstprojekt framställts i tycker han
huvudsakligen är bra: det handlar om att framhålla att man *får* kritisera
religion, och Vilks betonade att det gäller *alla* religioner.
I ett senare inlägg refererade Vilks en del erfarenheter från kontakter
med muslimer. Han har öppnat en Facebook-sida där han inbjuder till
dialog. Naturligtvis får han en del hot, men han anser att det visar sig
att om man kommer i djupare dialog med mer extrema islamister kan det
trots allt uppstå någon form av mer meningsfullt meningsutbyte. Han menade
att det fanns en hel del positiva erfarenheter av sådan dialog, när folk
väl får tid att lugna ned sig litet. Han hade på olika sätt haft
personliga kontakter med omkring 100 muslimer.
Vilks påpekade att det i svensk debatt ofta framhålls att muslimer
skulle vara "svaga" och därför bortom kritik. Det var olyckligt. Iran och
Irans president är inte ett dugg svaga, vilket visas av att de förmår sig
till brott mot mänskliga rättigheter som är mycket grova. Men det finns en
undfallenhet, kanske pga att vi vill värna handelsförbindelser.
Mina Ahadi (som talade genom tolk) framhöll, förutom att ge oreserverat
stöd till Vilks (vilket alla i panelen gjorde f ö, och större delen av
publiken), att sekulär islam förmodligen representerar den största
majoriteten i den muslimska världen. Åsikter som dem som framfördes under
mötet är sådana folk på gatan i Iran har (vilket vi nog insett från nyliga
gatuprotester). Men man lever under en religiös diktatur. Och det första
offret för denna diktatur är kvinnorna. Hon vill vara en röst för t ex de
100-tals kvinnor som stenats till döds i Iran. Hon talade också om alla
författare, konstnärer och andra som sitter i fängelse för att de framfört
religiöst obekväma åsikter. Det här är regimer som är medeltida och
bakåtsträvande och som förtrycker oliktänkande och systematiskt trycker
ned kvinnor.
Hon hade också mycket kritik mot regeringarna i Europa, som hon anser
för undfallande. Man tenderar att goda extremistisk islamism och pratar om
att öppna dialog - på deras villkor. Hon ville se en hårdare attityd av
europeiska regeringar mot extrem islamism.
Senare blev det en liten debatt om det belgiska förbudet mot heltäckande
slöja. Ahadi stödde det, alternativt menade i alla fall att det bör gälla
omyndiga och offentliga arbetsplatser. Vilks var mer försiktig, och sade
att det kanske inte var demokratiska beslut som skulle bestämma hur folk
klär sig - men han tillade att han kunde se att det i vissa yrkesroller
fanns problem med vissa klädedräkter. Fariborz Pooya noterade att det på
många arbetsplatser - t ex vid incheckningsdiskar på flygplatser - var och
borde fortsätta vara förbjudet att med olika attiraljer uppvisa religiösa
preferenser, vilket bara det bör göra slöjor förbjudna. Han kallade en
burka för "ett vandrande fängelse".
Fariborz Pooya betonade att de muslimska religiösa extremisterna inte alls
representerade den stora massan av människor från muslimska länder. Det är
inte *vanligt folk* från den muslimska världen som driver extrem islamisk,
utan staterna (typ Iran eller Saudi-Arabien). Det handlar om att man med
religiösa förtecken vill värna sin maktställning, och samtidigt förnekar
man människor medborgerliga och mänskliga rättigheter.
Men yttrandefriheten är enormt viktig, inkl rätten att kritisera
religion. Om någon inte gillar vad jag säger, påpekade han, ja då kan du
ställa dig på ett annat ställe och kritisera det, men stoppa inte mig från
att säga vad jag tycker.
Ingwar Åhman-Eklund menade att vi i t ex Sverige *överger* många
invandrare från muslimska länder. En mycket stor del av dem har *flytt*
från religiöst förtryck och diktaturer och har inte kommit till Sverige
för att hamna under mer sådant. Media sviker ex-muslimer och sekulära, som
är den stora majoriteten. De rapporterar bara från fundamentalistisk
synvinkel som inte alls representerar flyktingar från religiös diktatur. (Pooya
instämde och sade att vi behöver mer och öppnare debatt i media. SKulle
inte exempelvis Sveriges statsminister kunna engagera sig?)
En i publiken påpekade att tecknen på religiös extremistisk påtryckning i
Sverige är allvarliga. Går man i normala svenska kläder på torget i Tensta
eller Rinkeby kan man bli trakasserad för att man inte har "religiös"
klädsel. Saudiarabien har donerat 67 miljoner kronor för att bygga en
jättemoske på Järvafältet (har jag för mig att det var). Ahadi påperkade
att överallt där det byggs moskéer får kvinnor det svårare. De skall
påtvingas religiösa kläder och skall helst hållas hemma och får inte gå
ut.
Camilla Grete som ersatte Åhman-Eklund under debattens senare del hade ett
intressant inlägg. Hon har framför allt deltagit i debatten om vad hon
kallar "påkristningen" i skolan, en debatt som också grenas ut till att
angå islam. De kristna har insett att alla vuxna är "förlorade" (hamnar i
helvetet, kanske...) men däremot kan man påverka den uppväxande
generationen. Man ser skolan som en maginotlinje, bakom vilket det
religiösa skall försvaras, och det hävdas att genom att bli "mer kristna"
kommer vi också att kunna "förstå" muslimer, eftersom de (felaktigt) antas
vara extremt muslimska. Två religioner kan liksom "förstå" varandra.
Men det är helt fel, menar Grete. Det är den stora majoriteten sekulära
kristna (för att inte tala om den stora majoriteten i praktiken ateister)
som har bäst chanser att förstå den stora majoriteten sekulära muslimer.
Den sekulära sidan av oss ger förståelse.
Detta var litet av vad som sades. Jag tyckte jag behövde komma hem i
någorlunda tid, så jag avvek efter 1h15m (debatten fortsatte nog ett tag
till, och en del TV-bolag skulle tydligen göra separatintervjuer med
debattdeltagare), men det jag hörde tyckte jag lätt både vettigt och
inspirerande.
Man fick en helt ny bild av "den islamska världen", en bild som visar
att den världen är ganska lik det vi litet slarvigt kan kalla
"västvärlden". Det handlar om en stor majoritet av folket som fullständigt
struntar i det religiösa, och en liten minoritet fundamentalister (såväl
muslimska som kristna) som försöker styra agendan och sprida sin
nattståndna religiösa världsbild.
Faktum är att innan jag gick dit visste jag inte att det fanns en så
stor grupp som med stolthet betecknar sig som ex-muslimer. Våra vänner
ex-muslimerna tycker jag kan ta alla oss ex-kristna i handen.
--Ahrvid |
