Jag som ateist har ingen tro på någon gud – inte på den judiska guden, inte på den kristna guden,
inte på den muslimska guden och inte på de hinduiska gudarna. Nä inte på någon gud.
En mycket klok person sa till mig: föreställ dig att du och en gudstroende håller i varsin gammal majonnäsburk.
Ni stack några hål i locket på majonnäsburk och samlade insekter för observation.
Men i det här fallet, istället för att sätta insekter i burken, se den full av religösa övertygelser.
Den gudstroendes burk innehåller alla hans tro på hans religion. Till exempel en kristen
burk skulle inkludera himmel och helvete, en skäggig man på himlen och hans mänskliga son, jungfru
födelse, att gå på vatten, människor som uppstår från de döda, helgon, mirakel och den ofelbara talesmannen gud.
Min burk är tom jag som ateist har ingen tro på någon gud. Min burk är tom. Jag har inget att bevisa.
Inget rop i världen kommer att förändra detta faktum. Det är den gudstroende som har en burk full av
tro, och den gudstroende saknar fakta för att stödja hans tro. Så han märker dem till tro. För religion kräver tro eftersom den inte har några fakta.
Många människor vet inte att alla är födda som ateister, ett barn födds inte med religiösa övertygelser. Poängen är att ett barn inte har förmågan att ens veta vad en religion är när dom födds, barn har heller inget sunt förnuft. Barnen blir lärda och hjärntvättade. Man kan säga att man födds in i en sekt, men egentligen handlar det i grunden om att barnen blir manipulerade av det religösa samhället, som sekternas ”kyrktyp” och med det anses att man rekryteras till en tro genom traditioner eller familjeband.
Jag anser att alla som lever under en religon blir tvingade till det, man födds in i religionen, vare sig men vill eller inte. Jag minns att jag tidigt fick följa med far till moskén. Där fick jag umgås med andra unga pojkar, vi fick leka och ha roligt innan det var dags för att be. Det var aldrig någon som frågade mig vad jag ville.
Religion är bara en funktion baserad på vart man är uppväxt, vilket innebär att om en person föddes i en annan del av världen, skulle den ha en annan gudstro än den min pappa hjärntvättade mig med. Varje människa tror helt och hållet att deras religion är den enda och den rätta, alla andra har fel. Det är därför vi har terrorism i världen idag. De troendes oförmåga att ta ansvar på sina egna val. Ifall något dåligt ser säger de ”Endast gud har det i sin hand”. Om något gott ser är det: ”Det var guds vilja” för mig är det en sorts verklighetsflykt.
Att tro utan bevis är farligt.
Jag som ateist kännetecknar tro på följande logiska sätt:
Som ateist tror jag inte att jag kan få hjälp genom bön utan att jag måste hitta den inre övertygelsen och styrkan för att möta livet, att kämpa med det, att gå med på och njuta av livet.
Som ateist tror jag att endast i kunskap om mig själv och kunskap om mina medmänniskor kan jag hitta den förståelse som hjälper mig till ett liv i uppfyllelse. Jag vill lära känna mig själv och mina medmänniskor snarare än att känna och tro på en påhittad gud/gudstro.
Jag som ateist anser att ett sjukhus bör byggas istället för en kyrka. Jag vill att sjukdomar erövras, fattigdom övervinns, att alla människor ska ha lika värde och att krig elimineras.
Jag vill ha ett etiskt sätt att leva. Jag tror att vi inte kan förlita oss på en påhittad gud/gudstro eller handlingar så som böner, jag tror att en gärning måste göras istället för en bön.
Som ateist strävar jag efter att få delta i livet, tron på att livet på jorden endas är en prövning anser jag som ren galenskap. Jag är i den saken väldigt skeptisk, det finns inget efter döden. Inom gudstron fruktar man döden men jag är inte längre rädd och fly inte döden, skulle jag dö i morgon, då är det så.
Jag vill att människor ska förstå och älska varandra vi människor på jorden.
Ghaosuddin HaidarZada
2/10-20