Till försvar för förbud mot spridande av Adhan !

 

Karim Shamohammadi, ordf. Riksförbundet Barnen Först.

2012-12-10

Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, har skrivit ”Böneutrop en del av religionsfriheten” AB 2012-09-28 och fått många reaktioner och svar. I motsats till denne Adhans försvarare, utgår de flesta av svaren från en seriös oro för vad införandet av böneutrop kan få för konsekvenser i form av ökad segregering och stigmatisering av bostadsområden, med mera.

Vi från Riksförbundet Barnen Först tillhör de som är oroade. En delegation bestående av sex personer från oss, andra organisationer och enskilda har haft en träff med företrädare för Botkyrka kommun. Vi diskuterade med dem och avgörandet har nu blivit framskjutet två månader, till efter årsskiftet. Polismyndigheten måste dessutom hinna meddela sin bedömning huruvida ljudet stör människor eller inte. Vi menar dock att det här är en principiell, prejudicerande fråga – inte bara en fråga om lokal lämplighet. Hur som helst kommer vi att fortsätta protestera och har avtalat ett kommande möte även med integrationsministern i ärendet. Det här arbetet har varit och är nödvändigt för att bemöta och motverka anhängarna av böneutrop från minareter och skribenter som försvarat detta. Ärendet är alltså i skrivande stund ännu inte avgjort.

Anders Lindberg hävdar i sin ledarartikel att spridandet av Adhan genom utrop är en del av religionsfriheten som inte behöver tillåtelse av någon myndighet, instans eller formella tillstånd. Andra försvarare av Adhan som vi talat med för resonemang om att ”… det här handlar om minoriteters rättigheter och religiös frihet… barn som finns i detta sammanhang behöver kunna känna sin identitet” etc. Slutligen slår Lindberg och Adhan-anhängarna fast att de som opponerar mot Adhan är islamofober och har en negativt inställda till muslimer och islam i allmänhet. De säger att böneutrop från minareter är samma sak som kyrkklockor och när dessa är tillåtna borde således Adhan också vara det. Här kan man se hur de vill dela upp störandet och intrånget i det offentliga rummet jämlikt dem emellan. De ”demokratiska” formuleringar som vissa opinionsbildare och politiker hittar på blir sannerligen underliga och krystade när de ska försvara en orimlig sak utan att se dess följdverkningar.

Det behövs en lång stund att granska hur Adhan försvaras av dess anhängare. Det är emellertid nödvändigt att nämna några viktiga punkter för att åskådliggöra de meningslösa uttalandena och kommentarerna, den överslätande politiken, det indirekta stödet till islamiska rörelser och den öppna och dolda samordningen med islamiska stater.

Religionsfrihet; Motståndare till Adhan beskylls således för att vara mot religionsfriheten. Det är ett av flera smutsig verktyg de här skribenterna använder sig av när de går till offensiv. Vi har aldrig sagt att vi är emot frihet att utöva religion, men vi har däremot ständigt även hävdat rätten för människor att vara fria från religion och att religion bör vara en privatsak för den enskilde individen. Det handlar i första hand om barnen som bör skyddas från indoktrinering och etikettering som de ofta utsätts för från sina första andetag. Det måste tas i beaktande att religionsfrihet i den moderna världen är begränsad och villkorad av övergripande mänskliga rättigheter såsom frihet och jämlikhet för alla människor.

Historiskt sett så har inte så lång tid förflutet sedan det svenska samhället var tungt dominerat av kyrkans skräckinjagande bestämmelser. Till exempel kunde ingen ha sexuella relationer utanför äktenskapet och barn från sådana relationer togs om hand av staten. Men med ökad kunskap och utvecklingen av samhället tryckte de sekulära, progressiva krafterna tillbaka efterblivna regler och värderingar och högg handen av kyrkans bestämmande över människornas liv. Vår uppfattning att påträngande religiösa uttryck som stör människors integritet, välbefinnande och säkerhet inte bör tillåtas kommer från det sekulära demokratiska samhället. Ur det perspektivet är det uppenbart att Adhan är en företeelse som står i motsättning till mänskliga rättigheter, frihet och jämlikhet för alla människor.

IslamofobiDet är sagt att motstånd mot Adhan är uttryck för en fientlig hållning till muslimer och Islam. Ur vår synvinkel är detta påstående illusoriskt och vilseledande. Detta fastläggande blandar samman muslimer och Islam för att komma undan den ursprungliga frågeställningen. Vi är verkligen inte mot muslimer eller andra religiösa människor men vi är 100 % mot politisk Islam, islamiska lagar och Sharia-lagar som används i vissa stater såsom den islamiska republiken Iran för att döda och kväva människor. Vi är försvarare till religionsfriheten men inga påträngande och missionerande kallelser eller befallningar ska kunna störa människors trygghet och välbefinnande.

Vad är definitionen på ”muslimer” i den svenska debatten?  Hör med automatik även vi som flytt från Sharia-lagar, mord och blodspillan under islamiska regimer till denna kategori? Den här envetna kategoriseringen menar jag döljer en kulturrelativistisk politik; en falsk konstruktion av ”respekt för alla kulturer och värderingar” som spelar islamistiska rörelser och imamer i händerna. Imamers reaktionära och kvinnofientliga åsikter och ageranden har avslöjats av svensk television i reportage från olika moskéer i Sverige. Det är dessa som ska tillåtas kalla gamla och nya anhängare genom Adhan, om islamister och kulturrelativister får som de vill. Vi sekulära och jämlikhetssträvande människor kommer emellertid fortsätta kämpa emot att bakåtsträvande krafter som dessa uppmuntras mer än vad som redan är fallet.

Som sammanfattning varför vi motsätter oss utrop av Adhan från minareter, så beror det bl.a. på följande:

1-    Adhan från minareter trakasserar och stör välbefinnandet hos människor, speciellt dem som inte ber, barn, gamla, sjuka, de som arbetar skift, de som är ateister, de som inte är muslimer eller har andra trosuppfattningar.

2-    Adhan är ett uppenbart intrång i den privata integriteten. Adhan är ren propaganda som pådyvlas med tvång till gator och torg och i rum för sömn och vila.

3-    Adhan är inte bara en enkel tradition inom Islam. Innehållet i Adhan utgörs av uppmaningar till underkastelse under ett kvinnofientligt reaktionärt budskap, till efterlevnad av en Guds ordning som ej får ifrågasättas. Det skapar ett klimat som leder till att särskilt kvinnor och flickor känner sig förtryckta och inte vågar leva sina liv som de vill. Detta står i konflikt med principerna för ett sekulärt samhälle.

4-  Jämförelsen mellan Adhan och kyrkklockor syftar till att addera en störande företeelse till en annan, åberopande att de är av samma slag och har likaberättigande. Här måste påminnas att dessa två ljudkällor faktiskt är olika.  För det första; den politiska makten bakom kyrkklockorna som brände häxor och feltroende har fallit för länge sedan. Men politisk Islam som mördar människor har ännu inte fallit. För det andra; fastän kyrkklockor och Adhan är två genomträngande ljudkällor är Adhan bestående av propaganda i varje ord som förkunnas. Islamiska Republiken Iran avrättar, stenar, plågar sina offer genom att utropa “Allah Akhbar” (Den islamiska frasen betyder att Gud är större än vad som kan förstås) medan kyrkklockor inte frambringar samma medeltida bilder hos dem som måste lyssna. Ändå anser jag att alla störande ljud som är till för att ideligen påverka människor att leva sina liv enligt en viss trosuppfattning bör vara otillåtna.

5-    Ismail Okur (förslagställare, ordförande för Islamiska Föreningen i Botkyrka och pådrivande för Adhan, halal-slakt, religiös och kulturell autonomi) vill inte fördöma och ta avstånd från avrättningar, stening och undertryckandet av yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Iran och andra länder där Islam är dominerande. Däremot kräver han att Adhan ska räknas som en mänsklig rättighet i Sverige. Vad säger det om en sådan självpåtagen muslimsk ledares demokratiska trovärdighet?

6-    Adhan utropad från minareter borde verkligen förbjudas inte bara i Sverige och  Europa, utan även i länder som Iran och Saudiarabien, ja, i hela världen.  Adhan är så långt från principen om religionen som en privatsak man kan komma. Vi lever inte på medeltiden. Teknologins framsteg gör det möjligt för dem som behöver bli påminda om bönen eller att gå till moskéen genom att få kallelsen via mobiltelefon, väckarklockan eller internet. Denna komplettering till klockans alarmfunktion har kunnat användas sedan decennier tillbaka.

av Karim

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *